Klanen är samlad igen

Det blev några timmar jobb för mig idag. Hade egentligen tänkt kliva upp tidigt och vara där lite längre men jag kände mig inte alls kry. Tror att jag har en förkylning på g. Konstigt nog så vaknade jag typ en och en halv timme senare och kände mig bättre. Så det var bara att pallra sig till jobbet. Lite extra slantar är aldrig fel.. :-)

Efter det for vi och hämtade mitt lilla hjärta i Sävar. Han hade haft det riktigt bra och Michelle verkade nöjd. Men nu är han äntligen hemma och allt är som det ska. Jag och mina fina ska ha en riktig myskväll, det gillas! :-)

DSC_9096 DSC_9102 DSC_9107 DSC_9108

Saknar min hjärtan

Det var mysigt med en tjejkväll. God mat å en massa surr. Denna gång blev det nyktert för min del, ganska skönt faktiskt. Var snäll och körde hem Susanne och nu är jag hemma. Här är det tomt. Michelle är hundvakt åt Gizmo så ingen lurvboll har jag att mysa med. Patrik är på rajraj med avdelningen så här är jag i ensam i denna ekande lägenhet. Trodde att det skulle vara skönt men icket! Det är så mycket bättre med mina två hjärtan! Men imorgon då är vi samlade och då ska jag pussa ihjäl dom båda två! :-)

DSC_9061

Jävla cellförändring..

Det blev en riktig toppen dag idag! Nja, inte speciellt men. Var helt slut efter jobbet och hade helst hoppats på en lugn kväll. Istället kommer jag hem till ett dåligt besked. Provsvaren hade nämligen kommit, cellprovet alltså. Fattar inte varför dom inte ringer istället för att skicka ett brev. Hann ju få tio miljoner tankar i skallen. “Nu har jag cancer i muttan och kommer dö. Å jag kommer aldrig kunna få barn” osv.. Usch vad jag grät. Som tur var hade jag mitt lilla hjärta, han är bara för go. Gizmo kom och slickade bort tårarna, hur fint är inte det?

Nåja.. Jag kommer bli kallad till kvinnokliniken för kolposkopi (vad det nu är).. Har faktiskt inte speciellt bra koll på detta men det står i papperna att dom kanske måste ta bort dom. Och då ska jag få en lokalbedövning, å vad fan innebär det? En spruta i fittan eller? (Ursäkta uttrycket) Jag är dörädd för sprutor, sjukhus, tandläkarn, jaa typ allt sånt där. Jag vill inte alls, detta ger mig bara en jäkla massa ångest.. Har ringt till både Susanne och min kära mamma, lite hysterisk kanske men nu känner jag mig lugnare. För en stund..

Men iaf.. Tack mina älskade damer på jobbet som inte gav sig.. Om ni inte hade tjatat som ni gjort hade jag nog inte farit dit. Och jaa, nog känner jag mig dum alltid nu när jag inser hur viktigt det är. Man lär sig av sina misstag… Ibland!

Ros